NY BLOGG

HEJ ALLIHOPA!
 
Jag tog beslutet att skapa en ny blogg, då jag vill behålla denna som den är, för minne och till er som fortfarande vill läsa och även ställa frågor. Jag kommer alltså att ha kvar den, men inte uppdatera.
 
Jag vill tacka alla er som har följt mig detta året!! Jag är evigt tacksam!
Jag vill nu även be er att följa min nya blogg, om ni vill se något nytt och en annan sida av mig.
 
TACK ÅTERIGEN OCH MASSA KÄRLEK.
 
http://nouw.com/daniellanygren
http://nouw.com/daniellanygren
http://nouw.com/daniellanygren
 
 

A new chapter begins

Hej allihopa!
 
Jag får ursäkta för uppehållet dem senaste dagarna, och även bristen på text, ni förstår, jag har varit helt och hållet fokuserad på vad som hänt här hemma i Sverige under dessa tre veckorna jag har varit hemma. Det har varit helt underbart hemma. Jag har fått träffat familjen, vännerna som jag längtat så efter, jag har fått nya medlemmar i familjen och på allt det här så kom min kärlek och överraskade mig förra veckan. Han jobbade med min familj och mina vänner bakom min rygg och helt plötsligt stod han i min dörröppning. Den bästa överraskningen jag någonsin fått. Han fick det på film med och den är faktiskt riktigt mäktig.
 
 
Det är nu mina sista 6 dagar här hemma i mitt egna flickrum och kring mina älskade föräldrar. Resten av familjen har åkt tillbaka till sina vardagliga liv och likaså skall jag göra det, återgå till det liv som jag kämpat så för det senaste året. Om 6 dagar är det dags på riktigt att flytta ihop med min älskade Will och påbörja mina studier. Som jag nämnt innan kommer jag att ändra i bloggen, den största ändringen kommer att vara språket (engelska) och även inriktningen, givetvis.
 
Igår var det exakt ett år sedan jag startade mitt au pair år, och jag är nöjd med allt som jag åstadkommit. Det var en bergodalbana, men jag klarade det. Jag har växt och min styrka och självkännedom är nu på topp. Medgångar och motgångar tackar jag för, för att dem ledde mig till punkten jag är idag och för att jag är nu är oerhört lycklig. Kampen att komma dit var lång, svår, men ibland helt underbar. Så, tack au pair-året för detta galna året, men nu är jag klar med dig och är redo att gå vidare.
 
Kramar