It takes a fool to remain sane

Godkväll!
 
Det är nu lördag och jag är helt slut. Jag gick upp klockan fem imorse och jobbade, vilket såklart var en jobbig tid, men jag klagar verkligen inte på att få jobba lite granna. Imorgon är det jobb igen, men imorgon kan jag gå upp runt sex tiden, sovmorgon...woho! 
 
Igår var jag och träffade ett par som är min systers gamla bekanta, som har en nystartad restaurang. Jag ska få provjobba snart, antagligen nästa helg, så det kommer verkligen bli jätteroligt. På au-pair fronten har jag dessvärre fortfarande ingenting nytt att förmedla. Om ni frågar mig så tycker jag absolut att det har gått för lång tid. Jag börjar faktiskt bli riktigt irriterad.
 
Som jag flera gånger nämnt tidigare, är jag verkligen nöjd med cultural care. Men de här sista veckorna har jag känt mig bortglömd och frustrerad över att det inte känns som att dom gör något åt min långsamma process. Vad som helst hade varit välkommet. Jag skall ringa dem på måndag och kräva lite svar faktiskt. Vad dem tänker göra åt det, vad dem kan göra, var alla familjerna håller hus osv. Jag hade nog varit mindre frustrerad om jag från början inte hela tiden fått höra; Det ska ABSOLUT INTE vara något problem att komma iväg i mitten av oktober! Det gick sedan vidare till; Det ska ABSOLUT INTE vara något problem att komma iväg i slutet av oktober! Som sedan gick vidare till; Det ska ABSOLUT INTE vara något problem att komma iväg i början eller mitten av november. Allt inom loppet av en vecka. Jag förstår absolut att det inte alltid blir som man tänkt sig, men jag undrar mest; VAR ÄR MINA MATCHNINGAR?
 
När jag ringer på måndag vill jag inte höra ännu en gång att jag ska ha is i magen och vänta lite till. Jag vill heller inte höra deras argument; Vi säger faktiskt från början att processen kan ta mellan 4-6 månader (JAG VET, men ni har sagt att mitt önskade datum inte skulle vara några problem!!!!) Jag vill att dem agerar, så att jag inte känner mig fullkomligt bortglömd. 
 
Processen är rolig, men även jobbig ibland. Var beredd på mycket väntetid!
Tack för mig!
 
 

IS I MAGEN

Hej allihopa!
 
Förlåt för oerhört dålig uppdatering. Problemet är att jag inte har något att uppdatera er med, speciellt inte angående matchningsprocessen. Det har gått över 2 veckor nu sen senaste matchningen. Jag börjar bli fruktansvärt rastlös och irriterad... Dessvärre är det här någonting som kan hända. Det kan antingen gå snabbt, som det gjorde dem två första gångerna, eller så går det långsamt som nu. Så TIPS till framtida au pairer, börja i god tid innan ni vill åka, så att ni inte får lika mycket panik som jag! 
 
När jag ringer och frågar om vad som pågår så säger dem att detta är vanligt och att jag får ha is i magen. Vilket jag börjar bli trött på att höra.. haha! Men jag försöker att inte tappa glöden här borta och under den tiden, så feel free att fråga mig frågor om precis allt angående det jag går igenom nu! Om ni själv är sugna på att bli au pairer, har frågor om det eller processen, eller vad som helst, för jag ser att det är lite människor som faktiskt är intresserade!
 
Ha det bra så länge!
kramar
 
 Nu när hösten är här saknar man värmen... jag och syster i Filippinerna!

DET HÄNDER INGENTING

Det har absolut inte hänt någonting nytt. Ingenting. Samtidigt som irritationen börjar uppstå, uppstår samtidigt uttråkan och hopplöshetskänslan. Det händer ju fan ingenting. 
 
Jag skall ringa Cultural Care idag, bara för att säga att jag känner mig bortglömd i princip. Stammis där nu. Jag tycker alla där verkligen är hur trevliga som helst och gör sitt bästa, men tiden rinner iväg, och vad skall jag göra innan dess? I need help.
 
När något spännande händer så skriver jag igen, tillsvidare, 
Kram på er!