Im coming home

Någon dag mellan den 15-18 december kommer jag hem över jul och nyår. Mitt år är officiellt slut och jag ska testa mina vingar på andra sätt. Jag kommer att komma tillbaka till New York dock. Mitt nya hem. 
Gud vad jag längtar efter att komma hem. Theres no place like home! 



Svar till Yasmine



Hej Yasmine och tack för att du läser min blogg! Självklart kan jag svara på dina frågor och ska försöka göra det så gott jag bara kan.

När jag började som au pair var jag väldigt öppen och kom verkligen hit med ett öppet sinne. Jag hade egentligen inga förväntningar förutom att jag skulle och ville ha nya upplevelser, en ny tillvaro och The time of my life. Så ja, det är som jag förväntade mig, för det blir vad man gör det till,  och så enkelt är det! 

Jag skulle absolut rekommendera att åka som Au pair, jag tycker det år en fantastisk upplevelse. Ja, ibland kan det vara tufft, det är ingen dans på rosor, men, det är så lärorikt och givande och det kommer att gynna dig hela ditt liv. 

Jag personligen tror inte att en au pair har en speciell personlighet eller speciella egenskaper. Vi är olika allihopa, likaså är alla värdfamiljen. Det som alla au pairer har gemensamt är att vi är modiga och äventyrslystna. Allt beror på hur öppen man är, om man är redo eller inte att lämna Sverige och familjen, att inte ha för höga förväntningar osv. Det är så viktigt att man kommer hit som ett blankt papper, för om man redan skrivit ner sina förväntningar på det pappret kan det hända att man blir besviken. Så, om du är redo, öppen och äventyrslysten, då kommer du klara dig galant här ute i världen. Dem där hemma kommer att älska dig lika mycket oavsett var du är här i världen. 

Det bästa med min tid som au pair är att jag har fått en ny familj, nya vänner, ny omgivning, lär mig nya saker hela tiden, får upptäcka nya saker och att jag har fått starta om helt på nytt, det är en fantastisk känsla.

Jag vet inte riktigt vad det sämsta har varit, men det finns ju dem dagar då tålamodet inte riktigt är där och barnen beter sig som plågor, då är det inte alltid kul att vara en au pair. Man får trösta sig själv med att nästa dag blir bättre och att barnen älskar dig. För så är det, man bygger upp en stark relation, och när annars får man en sån här stark relation med barn som inte är sina egna? 

Hemlängtan har jag faktiskt inte så mycket. Jag saknar alla mina nära och kära där hemma, givetvis, men jag har så mycket att göra här borta och jag vet att jag är älskad oavsett var jag än är, och det underlättar alltid. Dem dagarna jag har extra mycket hemlängtan då tar jag kontakt med mina vänner och familj och pratar lite kort, och sen försöker jag släppa det, bara jag vet att allt är bra. 

Hoppas det här hjälpte dig Yasmine och er andra där ute som funderar på att åka! 

Puss och kram