Ibland är inte allt som det ska vara..

Okej. Så, ni vet den här känslan man får ibland när man vaknar på morgonen och inte alls vill gå upp? Det liksom tar emot i hela kroppen och till och med huvudet känns extra tungt mot kudden? Ja, det är en obehaglig känsla och den känslan har jag vaknat upp med ett bra tag den sista tiden. 

Ibland är det svårt att inse att den känslan faktiskt är verklig och att det inte bara är morgontrötthet som spökar. Inte i detta fallet, tyvärr. Jag har inte varit glad den sista tiden här borta i min värdfamilj och jobbet känns helt plötsligt inte lika roligt alls längre. Eller har inte gjort på ganska länge faktiskt. 

Det är så problematiskt, min sitatution, för jag älskar denna familjen med hela mitt hjärta. Dem är jättefina hela bunten. Min värdmamma har blivit en nära vän till mig, vilket både är en välsignelse och en förbannelse. Det är nämligen där det brister för oss. Vi har kommit för nära, så vi har längre ingen slags gräns mellan vad som är min mamma, min vän, eller min chef, vilket är oerhört förvirrande för mig. Jag vet för mycket, jag får höra för mycket och för mycket ansvar läggs på mig som person. Det är tungt. Det känns som att jag får ta över rollen som pappa, eftersom dem nyligen separerade ifrån varandra när jag kom hit. 

Jag accepterade en familj med en mamma, pappa, två barn och en hund, men kom till en familj med en mamma och två barn. Det har varit som en bergodalbana redan sen innan jag kom till USA. Vilket inte är konstigt, men jag har fått uppleva situationer som jag som en au pair inte skall behöva. Det finns inget mittemellan här, ingen stabilitet, bara höger eller vänster, inte rakt fram. Jag har insett att stabilitet är precis vad jag vill ha, jag vill komma till en familj där dem har koll på läget, där jag faktiskt har ett schema att följa, där jag inte jobbar för mycket, där jag inte har pressen på mig att få en familj att fungera. Det är den rollen jag har, det är jag som är den stabila stolpen i mitten, men nu börjar jag vaja åt sidan. 

Jag tänker att påbörja min Rematch så fort jag kommer hem från min resa. Jag har inte sagt det till min värdmamma ännu, det kommer att vara det svåraste någonsin, men jag måste göra det för min egna lycka, inte hennes. Jag har försökt så länge bara kan, men jag orkar inte mer. 

Just nu försöker jag härda ut denna veckan så gott jag bara kan. Jag har det tufft, men det går bra ändå. Jag är dålig på att låtsas som att allt är bra, men jag har inget annat val. Jag är rädd att om jag berättar för henne innan jag åker, att det kan bli lite galet, så jag väljer att göra det efter min välbehövda semester. 

Så ja, saker och ting kan bli lite galet här efter min vecka i Tobago, men jag har stöd från mina vänner och familj och jag älskar dem med hela mitt hjärta. 

Pussar och kramar till er allihopa

Kommentarer:

1 Madeleine :

Hang in there girl! Gör det som känns rätt. Kanske är det bra att prata med din area director innan om du inte redan gjort det? Få lite tips på hur du man kan lägga fram det.
Det är ett tufft beslut men du klarar det!

Svar: Tack vännen! Ja, jag har gjort det och hon vet att jag tagit mitt beslut, väntar bara på hennes feedback osv! Kram
Daniella

2 Sara:

Hej! Jag har läst din blogg några månader nu och gillar den väldigt mycket! Tråkigt att höra att du tänker rematcha, men jag önskar dig lycka till. Kommer såklart att fortsätta läsa :) Men, jag måste bara få ge ett litet tips, och det är att berätta för din värdmamma nu, eller att ta bort det här inlägget. Jag antar att din värdmamma inte läser din blogg, men man vet aldrig, och OM hon skulle råka klicka sig in här och läsa ditt beslut innan du berättat nåt blir det nog ännu galnare... Jag är också au pair, och jag vet att många värdfamiljer är väldigt nyfikna och kan lätt hitta till sina au pairers bloggar. Jag hoppas du inte tycker att jag lägger mig i, men reagerade verkligen på detta. Jag vet av egen erfarenhet att det här med au pair-bloggar är lite farligt tyvärr :/ anyway, lycka till!

Svar: Hej! Vad roligt att du gillar min blogg! Jag förstår precis vad du menar, och tro mig, jag har tänkt på detta också. Självklart finns möjligheten att hon kommer in här, men det är högst otroligt. Uppskattar heads upen, och om de händer, så antar jag att det var meningen så! Jag väljer att inte dölja det av många anledningar och vet att det är lite risky! Tack så hemskt mycket, och lycka till du med! Kram
Daniella

Kommentera här: